Nyheter

Vidare i stjärnans ljus under stjärnans år 2018

30.1.2018 08.59

Sten Wiklund (11) mindre_THUMB.jpg

Stjärnan i Pedersöres kyrktorn hängdes för första gången julen 1948. Därför firar vi stjärnans år 2018 i församlingen.

Webbsidans huvudbild fotad av Sten Wiklund.

Bakgrund

Prosten Kurt Cederberg berättar, att den första stjärnan tillverkades i Cederbergs bagarstuga på Kyrkostrand av hans far Per Cederberg och kyrkväktaren Petter Söderman. De hade fått reda på att stjärnan i vattentornet var två meter hög, så de gjorde förstås kyrkstjärnan 2 m och 10 cm! Problemet var bara det att den inte rymdes ut genom bagarstugdörren så de var tvungna att ta ut dörrkarmen för att få ut den. Upphängningen skedde första gången julen 1948 med block och taljor, ett äventyr som sägs ha fått självaste tornet att svaja. Lamporna i stjärnspetsarna måste skruvas ur för att inte gå sönder. Att få dit dem igen beredde en del bekymmer. De övre spetsarnas lampor gick bra, eftersom man nådde dem genom en lucka i tornet, men för att nå de nedre spetsarna var man tvungen att sänka ner en person med huvudet före! Det fick bli Birger Cederberg som satte dit de sista lamporna i pappa Per Cederbergs stadiga grepp. För säkerhets skull
kavlades långkalsongbenen upp för att få ett bättre grepp om fotlederna! Någon annan säkerhet krävdes inte på den tiden!

Liknande metod används fortfarande vid upphängning och nedtagning av stjärnan, även om tekniken har utvecklats. Och knappast hängs någon längre ut med huvudet nedåt "för en underbar stjärnas skull"!

Stjärnans år

Betlehems-stjärnan ledde visa män till barnet i stallet. Deras hyllning blev ett vägskäl med nytt liv som följd. Stjärnans tradition i kyrkans torn påminner om det som består i allt som förändras, men ger oss också inspiration till förändring. 

Stjärnan har fem spetsar, uddar. Budskapet har udd. Inte en cynisk, sarkastisk spetsfundighet. Det petar i vår själviskhet, stolthet, tradition, vana, ovana. Att vara udda är att inte passa in, känna sig utanför, vilsen. Att inte längre känna sig hemma kan ha orsaker både i hemmet och i en själv.

Vidare är en lineär dimension. Livet går vidare, inget stannar även om det känns så ibland. Vi tvingas vidare. Bättre då att inte blunda, utan gå med öppna ögon, söka fästpunkter för en trygg orientering.

Vidare är också tredimensionellt. Att växa högre, djupare, större. Stjärnans spets uppåt talar om att det är Gud, som blir människa. Vi växer mot himlen. Spetsarna neråt påminner om att det är människa, som Gud blir. Han älskar oss tillbaka till vårt värde som människor. Det är fint att finnas till! Spetsarna utåt handlar om famnen, som öppnas för oss på korset. Om befrielse till ett liv som medmänniskor med båda fötterna på jorden. 

Stjärnans ljus gör inte allt i livet ljust. Men vi behöver inte famla i blindo, treva oss fram i mörkret. Vi har Någon att följa. Ljuset är till för efterföljare, för den som vill följa. Stjärnans år utmanar oss.

”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.… Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud. Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.” (Johannesevangeliet)

Hans Häggblom, kyrkoherde

« Till nyhetslistan