Påsken

Påsken firar vi till minne av Jesu uppståndelse.

Påsken är hela kyrkoåret höjdpunkt. Jesu uppståndelse betyder för de kristna att mänskligheten befriats från slaveriet under synden och från döden.

Påsken är den äldsta av de kyrkliga helgerna. De tidigaste uppgifterna om påskfirande härstammar från 100-talet. Då infördes den årliga påskfesten vid sidan av den fest som firades en gång i veckan, på söndagen. I början firades Kristi död och uppståndelse som en fest, påsken.

Stilla veckans fredag har varit fastedag åtminstone från och med 200-talet. Traditionen att långfredagen firats till minne av Kristi dödsdag har uppstått på 300-talet, antagligen i Jerusalem.

Påsktiden är indelad i tre skeden:

  • förberedelserna (fastan)
  • själva festen, och
  • högtiden, som varar fram till pingsten.

Korset och uppståndelsen, lidandet och glädjen är kärnan i påskens tudelade budskap.

Fastetiden och askonsdagen

Fastetiden börjar på askonsdagen, onsdagen efter fastlagssöndagen. Den kristna fastetiden varar i 40 vardagar och avslutas på påskdagen. Söndagar räknas inte till fastan. Som förebild för fastan står Jesu 40 dagar långa fasta i öknen. Man hänvisar ofta också till Moses 40 dagar långa fasta på berget samt till Elias fasta och Nineves botgöring som beskrivs i Gamla Testamentet.

I urkyrkan döpte man ofta nya medlemmar i församlingen vid påsken. Då blev fastetiden samtidigt en förberedelsetid för dopet.

Ånger och förenklat levnadssätt

Fastetiden kallar oss att ångra våra synder och vår kärlek till världen samt att söka Guds vilja. Vi tänker på den godhet och kärlek från Gud som kommer fram i Kristi lidande och död. Dessutom kallar fastan oss till en ansvarsfull livsstil och till att avstå från något till förmån för dem som lider nöd.

Förenklade matvanor och ett förenklat levnadssätt kan vara till hjälp i fastetidens andliga fördjupning. Under fastetidens inledande del betonas ångern, omvändelsen och kampen mot onska. Passionstiden – de två sista veckorna i fastetiden – koncentrerar sig på Kristi lidande.

Liturgisk färg

Den liturgiska färgen under fastetiden är violett, ångerns och botens färg. Det enda undantaget är Marie bebådelsedag, då ängeln Gabriel uppenbarade sig för jungfru Maria och berättade att Jesus skulle födas. Den dagen är den liturgiska färgen vit.

Askonsdagen

Askonsdagen firas på onsdagen som följer fastlagssöndagen. Fastetiden som börjar på askonsdagen pågår fram till påsksöndagen. Askonsdagen har fått sitt namn av att det i Bibeln beskrivs hur ånger och bot symboliseras av att man klär sig i säck och strör aska över huvudet. På askonsdagen firar man mässa på många orter.

Påskdagen

Kristus, vår Gud, har uppstått och skänkt världen stor nåd!

På påskdagen firas Jesu uppståndelsefest. I påsknattens eller påskmorgonens mässa står uppståndelsen, men också dopet, i centrum. Gud har uppväckt Jesus från de döda och brutit dödens insegel – alla kristna uppstår från de döda.

Vita blommor symboliserar glädje

I påskdagens högmässa pryds altaret av vita blommor som symboliserar glädje, renhet och oskuld. Den vita färgen påminner oss om att Kristus, som själv var utan synd, har lidit för alla dem som behöver förlåtelse.

I urkyrkan döptes församlingsmedlemmarna ofta i påskgudstjänsten.

Jesus visar sig för kvinnorna

På annandag påsk minns man hur den uppståndne Jesus visade sig för de kvinnor som följt honom och för lärjungarna på väg till Emmaus. Då förstod de att han uppstått från de döda och sedan alltid skulle vara med dem.

Påsktid i 50 dagar

Påsknatten inleder den egentliga påskveckan, som varar till följande lördag, då påskens glädjebudskap går vidare. Varje dag, från tisdag till lördag, har sina egna bibeltexter med vittnesbörd om uppståndelsen. Påsktiden varar i 50 dagar och avslutas på pingstdagen.

Palmsöndagen

Palmsöndagen är den sista söndagen före påsk och inleder påskveckan. Då börjar kyrkan följa de sista skedena i Jesu liv.

På palmsöndagen minns man hur Jesus före sin död red på en åsna in till påskfesten i Jerusalem och hur människorna strödde palmkvistar på vägen framför honom.

Palmkvistar eller videkvistar

Det har varit tradition att man hämtar palmkvistar till kyrkan. Man har också burit dem i palmsöndagens processioner.

I de nordligare länderna har man använt videkvistar i stället för palmkvistar. Palmkvistar och videkvistar är i det här sammanhanget en symbol för hopp, seger och Kristi kunglighet.

För Kristi efterföljare är kvistarna ett erkännande av det eviga livet.

Skärtorsdagen

På skärtorsdagens kväll och natt drog sig Jesus tillbaka till Getsemane trädgård för att be sin Fader om kraft. Judas förrådde Jesus och avslöjade för hans fiender, det judiska tempelprästerskapet, saddukeerna och de romerska soldaterna, var Jesus fanns. De lät fängsla honom.

Göra ren

Skärtorsdagen är torsdagen före påsken i stilla veckan, dagen före långfredagen. Ordet skära betyder att göra ren. Namnet hänvisar till den bikt som sker på skärtorsdagen. Enligt folktraditionen var det något ont som skulle jagas bort från gården.

Nattvard

På skärtorsdagen instiftade Jesus nattvarden:

Se­dan tog han ett bröd, tac­ka­de Gud, bröt det och gav åt dem och sa­de: ”Det­ta är min kropp som blir off­rad för er. Gör det­ta till min­ne av mig.” Ef­ter målti­den tog han på sam­ma sätt bäga­ren och sa­de: ”Den­na bäga­re är det nya förbun­det ge­nom mitt blod, som blir ut­gju­tet för er.

På skärtorsdagen hör det till finländsk tradition att gå till nattvarden. Helgdagens texter berättar om då Jesus åt den sista måltiden tillsammans med sina lärjungar och instiftande nattvardens sakrament. På skärtorsdagen tvättade Jesus också lärjungarnas fötter. I många kyrkosamfund hör seden att konkret tvätta varandras fötter fortfarande till gudstjänstlivet.

På kvällen blir altaret svart

På skärtorsdagens kväll inleds den tre dagar långa helgtiden (den så kallade triduum), korsets och uppståndelsens påsk, som sträcker sig till påskdagens kväll. Då mässan avslutats på skärtorsdagens kväll kan man ta bort de liturgiska föremålen från altaret och klä det i svart.

Långfredagen

Fader, i dina händer lämnar jag min ande. (Luk. 23:46)

Långfredagen är en av kyrkoårets mest betydelsefulla helgdagar. Den firas till minne av Jesu korsfästelse och död på Golgata. Långfredagens budskap förkunnar: Kristus har dött för vår skull och hans försoningsverk är fullbordat. Långfredagen firas på den fredag som infaller före påskdagen.

Predikogudstjänst

Långfredagens gudstjänst skiljer sig tydligt från gudstjänsterna under andra helger. Man firar predikogudstjänst istället för högmässa. Predikogudstjänsten präglas av att man uppehåller sig vid korset och uppmanar: Se på korset där världens Frälsare är korsfäst.

Kyrkklockorna, och vanligtvis också kyrkorgeln, tystnar.

Långfredagens liturgiska färg är svart, likaså den därpå följande stilla lördagens. Altaret är avklätt. Ljus används inte, med undantag för det Kristusljus som hör till gudstjänstens symbolik.

Som blommor på altaret används ofta fem röda rosor för att symbolisera Jesu fem sår. På altaret har man också ofta en törnekrona.

På långfredagen kan man fira minnet av Kristi dödsstund kl. 15 och långfredagens kvällsgudstjänst som till innehållet ägnas åt Jesu begravning.

Påskeldar mot påskhäxor

På påsklördagen, stilla lördagen, är Jesus i graven och dödsriket. Den liturgiska färgen är svart. Enligt folktraditionen kunde onda andar och påskhäxor härja fritt under Jesu frånvaro. För att skydda sig tände man påskeldar.